RASEN LANDSEER

Att äga och umgås med en Landseer med mina ord kan sammanfattas så här:

Du tittar på mig med dina kloka pigga ögon, puffar mig lätt med nosen på min arm så jag skall smeka dig. Med din kropp tätt in till mig kan vi sitta så länge, länge och bara njuta! Du är den mest älskvärda och trogna kamrat som jag någonsin haft och har, i ditt sätt att vara mot mig som din matte och familjen som är din flock!
  
Du välkomnar mig alltid med en viftande svans och bugar mot mig i inbjudan till kel och lek. Du pratar med oss genom att voffa och talar då om vad du vill. Förstår man inte så kommer din tass upp och man blir ordentligt välslickad i ansiktet. När du gör så vill du alltid något och ibland är jag lite trög att se dina signaler om vad du vill. Då gör du om allt igen och väntar på om jag nappar.
Annars lägger du dig snällt ned och sover tills det är dags att hitta på något roligt!
  
Du älskar att patrullera dina revir gärna med något i munnen som du hittat! Ligger troget och vaktar dörren så att ingen utomstående kan ta sig in utan att du förvarnat din flock. Det går inte till överdrift utan du gör det på ett lugnt och säkert sätt som inte är burdust. Våra bekanta och främmande får vänta tills jag som din flockledare har gett dig klartecken att det är okej att de får komma in och vara hos oss här på gården. Då förvandlas du till en kelig, lekfull och välkomnande hund som älskar alla!

Du älskar att vara med oss var vi än är, i bilen, ute på promenad, hos våra vänner eller i replokalen,
där det är trångt med alla sladdar, stativ, hög musik och en matte som inte alltid har en hand ledig för att smeka dig. Då lägger du dig ned i lugn och ro och sover i den höga musiken! Det viktiga är att du får vara nära matte då bryr du dig inte om detta. Just på ditt osjälviska sätt vaktar du din matte mot allt ont!
 
Jag vill tacka dig min vackre och ståtlige Lillen som är vår maskot, för allt underbart du skänker mig varje dag och att du är den du är och du är bara vår!

RASSTANDARD

HELHETSINTRYCK
 

Landseer skall ge intryck att vara en stark kraftig och harmoniskt byggd hund. Den är, speciellt gäller detta hanhunden, mer högbent än newfoundlandshunden.

ÖGON
 

Ögonen skall vara medelstora, måttligt djupt liggande.  Färgen skall vara brun till mörkbrun. Ljusbruna ögon kan tolereras. Uttrycket skall vara vänligt. Ögonlocksränderna skall vara mandelformade, bindhinnan får inte synas.

ÖRON
 

Öronen skall vara medelstora, trekantiga. Vikta över ögonen skall de nå fram till den inre ögonvrån. Öronspetsen skall vara något rundad.
Öronen skall vara högt ansatta på hjässan, men inte för brett isär. De skall ligga slätt mot sidorna och vara täckta med fint, kort hår. Längre fransar endast vid bakre öronfästet.

FRAM- & BAKBEN
 

Frambenen skall vara absolut raka, med kraftig benstomme, välvinklade och muskelfyllda.
Armbågarna skall ligga ganska högt och ligga väl an mot bröstkorgens djupaste del. Benens baksidor ner till sporren har lätta fransar. Bakbenen skall vara kraftiga.
Hela bakpartiet skall vara kraftigt. Bakbenen måste röra sig fritt, ha kraftig benstomme och vara muskelfyllda, så att i synnerhet lårpartiet blir brett utvecklat. Bakbenen skall ha måttligt med fransar.

TASSAR
 

Tassarna skall vara stora och väl slutna (s k kattfot).
Tårna skall vara förenade genom kraftig simhud, som når ganska långt ut mot tåspetsarna.

SVANS
 

Svansen skall vara kraftig och på sin höjd nå något nedanför hasleden. Den skall vara tät och buskigt behårad, men utan fana. Då hunden står stilla och inte är upphetsad skall svansen bäras hängande, eventuellt med svansspetsen något böjd. Då hunden är i rörelse får svansen bäras rakt utsträckt med svansspetsen något uppåtböjd. Svans med krok eller svans buren över ryggen kan inte accepteras.

FÄRG
 

Pälsens grundfärg är rent vit med ojämna svarta fläckar på kropp och kors. Hals, förbröst, buk, ben och svans måste vara vita. Huvudet är svart. Som avelsmål gäller ett vitt nosparti med en vit, symmetrisk, inte för bred, genomgående bläs. Ytterligare förekommande sotiga fläckar i den vita grundfärgen är inget fel, men är inte önskvärda.

FEL
 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

HUVUD
 

Huvudet skall vara brett och massivt med välutvecklad nackknöl. Stopet skall vara tydligt, men inte så markerat och så brant som hos sankt bernhardshunden.

Noslängden är lika med nosdjupet framför stopet. Läpparna skall vara torra. Överläppen skall lätt täcka den undre. Läpparna skall vara så strama som möjligt.
 
Huvudets kontur skall vara tydligt markerad, ge ett ädelt intryck, och ha måttligt utvecklade kinder,  som gradvis övergår i nospartiet. Nosspegel och läppar skall vara svartpigmenterade. Huden på huvudet skall vara utan rynkor med kort, fint hår.

BETT
 

Komplett och regelbundet saxbett.

HALS
 

Halsen är i tvärsnitt inte helt rund utan lätt äggformad.
Den skall vara muskulös och med bred nacke. Hos en proportionerligt byggd hund bör halsens längd från bakhuvudet till manken vara 3/4 till 4/5 av huvudets längd från bakhuvudet till nosspetsen. Överflödigt halsskinn eller dröglapp är inte önskvärt.

KROPP
 

Kroppslängden, mätt från manken till 
svansansättningen, skall vara ungefär 2x huvudets 
längd. Ryggen skall vara plan och rak, från skulderpartiet till korset. Mellan mycket muskulösa skuldror skall bröstkorgen vara djup och bred med kraftigt välvda revben. Buken endast obetydligt uppdragen. Mellan buken och det muskulösa ländpartiet skall finnas en tydligt markerad midja. Såväl framifrån som från sidan sett skall korset vara muskulöst och vackert avrundat.

RÖRELSER
 

Rörelserna är snabba och vägvinnande.

PÄLS
 

Pälsen skall, så när som på huvudet, vara lång, slät och åtliggande, kännas fin vid beröring, alltid med underull, som dock inte skall vara så tjock som hos den svarta newfoundlandshunden. Lätt vågigt täckhår på rygg och ländparti är inte önskvärt.

PÄLS
 

Pälsen skall, så när som på huvudet, vara lång, slät och åtliggande, kännas fin vid beröring, alltid med underull, som dock inte skall vara så tjock som hos den svarta newfoundlandshunden. Lätt vågigt täckhår på rygg och ländparti är inte önskvärt.

MANKHÖJD
 

Hanhund i genomsnitt mellan 72- 80 cm. Tik i genomsnit mellan 67-72 cm. En mindre avvikelse över eller under angiven mankhöjd tolereras.

HISTORIA & FAKTA OM RASEN

Landseer hör idag till en av de mycket sällsynta och okända hundraserna, men så har det inte alltid varit. För ungefär 200 år sedan kom de första exemplaren av dessa mäktiga, svartvita hundar till Europa från New Foundland. Fiskare från England och Frankrike som under sommaren uppsökte de rika fiskeställen vid New Foundland, stötte på dessa hundar på ön. På grund av hundarnas tilltalande yttre tog de ibland, och efterhand allt oftare, med några hem.
  
Hundarna såldes som New Foundlands hundar. Särskilt i fiskehamnarna Pool och Bristol där skeppen kom i hamn från New Foundland. De blev mycket populära hos folket eftersom de var så enastående trevliga hundar. Deras goda rykte bredde ut sig så mycket att de inte hann med att skaffa nya hundar eftersom efterfrågan var så stor. Naturligtvis blev följderna att alltför många hundar blev hittagna, och de stora svartvita hundarna dog ut i sitt hemland i början av förra seklet.
  
I England blomstrade rasen däremot upp på grund av ett raffinerat uppfödararbete som höll på till mitten av 1800-talet och överträffade alla hundraser som dittills var kända i Europa, i fråga om storlek, framtoning och älskvärdhet. Det var också de här svartvita första "New Foundländare" som gjorde denna ras så berömd. Snart fanns den på så gott som alla större lantställen i England. Kända personligheter på denna tid lät sig porträtteras tillsammans med sina "New Foundlandshundar". Många beställde och lät avbilda sina hundar hos de mest kända djurmålarna på den tiden. De bilderna av rasen visar oss idag på vilken hög uppfödarnivå rasen befann sig i början av förra århundradet, och man frågar sig ovillkorligen hur den förädling av rasen kunde nås på så relativt kort tid. Dessvärre kan man inte hitta något svar eftersom man inte hade stamtavlor på den tiden.
  
Ganska snabbt spred sig ryktet om "New Foundlandshunden" också över Englands gränser. Mycket på grund av att det var en beröm målare som porträtterade denna hund. Målaren var Sir Edwin Landseer, som 1837 målade det berömda "En värdefull medlem av livräddarsällskapet" och därmed utlöste en Landseerboom! Det var av målaren som rasen fick sitt namn: Landseer.
Under detta namn känner vi dessa svartvita, slanka, högbenta hundar än i dag.
  
PAUL PRY´S LIVSHISTORIA
 
Det var hunden som Sir Edwin Landseer framställde på sitt berömda måleri var i verkligheten ovanlig. Först räddade han sin husse vid ett skeppsbrott i sista ögonblicket. Vid ett annat skeppsbrott kunde han dock inte ta sin husse levande i land utan han var död när hunden räddat honom. Hunden själv var i alla fall välbehållen. Från och med nu levde han utan sin husse, ensam vid Themsen, där han från strandkanten såg vad som hände i vattnet. Så fort något föll i vattnet, som han ansåg inte skulle ramla i, hämtade han upp det igen. Denna räddningsiver var medfödd hos New Foundlans hunden.  På New Foundlandsöarna hjälpte hundarna nämligen till vid fisket och visade sin kunnighet i att simma och dyka.
  
Deras förflyttning till Europa hade ingen inverkan på deras kärlek till vatten. 
Det är fortfarande ett av rasens starkaste karaktärsdrag. Hunden Paul Pry gjorde det som var naturligt för honom. Han gjorde det utan kommando, helt av fri vilja. Han hämtade upp det som fallit i vattnet, också människor. Han räddade livet på många barn som fallit i floden.
 
Som tack för hans insats utnämnde livräddarsällskapet honom till hedersmedlem och gav honom mat. Han blev mycket gammal i sin tjänst, och efter hans död satte man upp en minnessten. Ett sådant här liv i räddningstjänsten trodde man kanske inte att en rashund kunde utstå, men Paul Pry var ingen infödd "New Foundländare". Han var uppfödd i England. Men detta praktfulla väsen som gjorde de första importerade hundarna så populära och älskade, förblev också fast i förädlad form. Beskyddaren, vattenälskaren och dugligheten till att handla i avgörande ögonblick, dessa tillsammans var kännetecknet för det som vi än idag känner och älskar Landseern för.
  
 TILL SLUT ETT PAR RADER FRÅN EN GAMMAL RASBESKRIVNING 
  
 Denna hund är säkert en av de allra ädlaste av sin ras, så länge den blev uppfödd utan inblandning av andra raser. Dess väldiga storlek och kraft och dess majestätiska blick ger åskådaren en slags respekt och kanske också en smula rädsla, vilken dock snabbt försvinner när man ser det milda, tålmodiga ansiktsuttrycket som visar att vildheten inte hör till en av dess egenskaper. Tjänstvillig och beredd att hjälpa, är alla människors vän och har ingen som helst längtan efter att slåss med andra djur.
  
Det sätt man kan forma dess väsen gör den till något extra som sällskapshund. Vill man träna och ev. tävla dressyr, sök m.m. kan man nå stora framgångar. Den försöker utföra allt man vill att den skall göra med en iver som står i förhållande till uppgiftens svårighetsgrad.
  
Mod och tillgivenhet till människor är typiska karaktärsdrag.
  
 ("Oliver Goldsmith : History of the Earth and Animated Nature", 1774)

  

"DEN SOM ÄR BEREDD & I STÅND TILL ATT TA EN LANDSSER
SOM FAMILJEMEDLEM KAN INTE ÖNSKA SIG EN BÄTTRE VÄN"