Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns inte men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framförallt efter hård motion.

Arvsgången för ED är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är en bibehållen faktum.

Tre olika varianter av osteokondros kan orsaka artros i armbågsleden (se osteokondros). Alternativt kan samspelet mellan de båda underarmsbenens längdtillväxt vara stört.

Därvid uppstår en dragkraft mellan de långa rörbenen som sekundärt påverkar leden med spänning och oregelbundenhet som följd. dragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Armbågsartros visar, enligt flera beräkningar, ganska hög heritabilitet (ärftlighet).

Av det skälet bör hundar som har armbågsartrosartros, så långt det över huvud taget är möjligt, uteslutas ur avel.



Armbågsledsröntgen

Resultat av armbågsledsröntgen registreras centralt för samtliga raser.

För officiell röntgen gäller att hunden är minst 18 månader gammal.

För Landseer krävs att båda föräldradjuren är armbågsledsröntgade för att avkomma ska registreras i SKK.

Undersökningen ska vara utförd före parning och officiellt resultat ska föreligga.

För enstaka ras finns krav på att armbågsledsstatusen ska vara utan anmärkning för registrering av valpkull.



Symptom hos hundar med armbågsartros

Då symptom visar sig hos hundar med armbågsartros är det vanligen som hälta. Många hundar med lindriga pålagringar konstaterade efter 1 års ålder visar dock inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär.



Behandling av armbågsartros

I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp ska göra hunden besvärsfri. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig fri dessa. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundar med lindriga symtom och som opereras tidigt brukar dock kunna bli besvärsfria om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshunds- eller jakthundsträning.

När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna blir operationsresultatet osäkrare. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom viktminskning, ändrad motion och eventuellt även genom att ge smärtstillande medel. Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen.



Fakta intagen från SKK, Labrador kenneln & Agria.

Pernilla Lindgren